en liten ”tösabit” som såg dagens ljus för massor av år sedan.”Tösabiten” hade bråttom värre att se världen utanför sitt trygga hölje och när hon väl fick som hon ville gav hon till ett tjut som kunde ha väckt de döda,yieehaaaaa kom det ur denna lilla mun,äntligen är jag här.Liten var hon också, faktiskt nästan så liten att hon kunde ha stoppats ner i bröstfickan på faderns skjorta. Hon hade också en kolsvart kallufs som spretade åt alla håll och den var så pass lång att det gick att sätta upp den i en rosa rosett mitt på hennes lilla huvud. Faktum är att alla reagerade på att hon var så pytteliten och så klart även farbror doktorn som hade ett allvarligt samtal med hennes föräldrar angående hennes litenhet. Han talade om för dem att hon med största sannolikhet skulle bli väldigt kortvuxen och att de skulle behöva att komma på många undersökningar i framtiden för att utröna vad felet var.Så klart att hennes föräldrar blev ifrån sig av oro av detta besked.

”Tösabiten” tog dock detta med ro och fann sig till rätta i sin rosa rosett och sin lilla rosa stickade kofta med tillhörande byxa och mössa som var gjorda med kärlek av moster Ebba. Väl hemma i stugan så vart det slut på lugnet då ”tösabiten” minsann talade om för sina bröder att nu var hon där och skulle också stanna för ett bra tag framöver. Undra om den ena brodern då förstod vad som skulle vänta honom då ”tösabiten” blev äldre.

 Fortsättning följer.....................

att bli som honom................ ha ha