Ville bara säga en sak innan jag går och slaggar, BILAR är bra då de fungerar.

Godnatt på er alla

"Tösabiten" växte och växte, så inte behövde de vara oroliga för att det var något fel på henne. Nu när hon hade blivit 4 år så hade de flyttat till ett ställe där det luktade vedervärdigt illa, granne med en stor massafabrik. Hur i hela friden kan man välja att flytta till ett sånt ställe.Tänk om luktsinnet skulle bli helt fördärvat eller tänk om lukten skulle bita sig fast i "Tösabiten" för att alltid finnas där, hujeda mig tänkte hon förtvivlat.

Men faktiskt så märkte man till slut inte av denna stank som kom ur dessa enorma skorstenar, helt enkelt så vänjde man sig.

Men det var en sak som "Tösabiten" aldrig vänjde sig vid och det var grannfruns sköldpadda, hon var helt skräckslagen för denna "sak". "Tösabitens" mamma skulle givetvis envisas med att ofta gå dit och dricka kaffe med kaka, och naturligtvis måste då "Tösabiten" alltid följa med, och jag kan säga att det var inte ALLS det minsta populärt.Hon var komplett skräckslagen och klättrade alltid upp antingen på köksbänken eller stod i soffan så att denna attans sköldpadda ej fick en chans att komma i närheten. Vad "Tösabiten" inte visste var att dessa "saker" inte är så snabba direkt och hon kunde med lätthet ha sprungit ifrån den. Men hon var som sagt var endast 4 år och hade ju aldrig sett något hemskare i hela sitt liv. Hennes familj hade ju bara roligt åt henne och tyckte att hon var fjompig. Tänk att de kunde ta så himla lätt på detta, de kunde ju ha förklarat istället att detta odjur var helt ofarligt men icke då.

Men "Tösabiten" har även roliga minnen sedan tiden vid den stinkande massafabriken. Ta den gången hon smet iväg till affären trampandes på sin lilla trehjuling och med den lilla gula sammets portmonnän i fickan med några mynt. Hon tog en stor kundvagn som nästan var högre än henne, var lite kämpigt att skjuta den farmför sig, men envis som hon var så gick det också till slut. Hon plockade i de saker hon tyckte var nödvändiga såsom vetemjöl,socker,bröd,mjölk,kakor etc och då hon kom fram till charkuteri disken så sa hon till om att hon minsann ville ha 4 "konletter" och det fick hon också. När hon kom fram till kassan med nästan hela kundvagnen full så fick hon syn på nylonstrumpbyxor och sa till kassörskan att sådana ville hon ha varpå denne frågade vilken storlek,"Tösabiten" svarade - det spelar ingen roll. Nu var det ju så att personalen hade ringt hem efter hennes mamma, men de hade låtit henne hållas då de tyckte att det var en frisk fläkt i vardagen då "Tösabiten" kom in i affären med en bestämd blick som sa att här skulle det handlas. De hade ju frågat henne om hon var dit skickad av sin mamma, nej hade hon svarat. Hon hade bara sagt att de hade minsann ingen mat hemma, iaf som hon tyckte om.

Och fler upptåg skulle det allt bli.

Fortsättning följer..........................

Sitter nu här igen stirrandes på dataskärmen och funderar på vad jag ska skriva om. Snön faller ymmningt utanför fönstret och den ligger på marken som ett bomullstäcke.Talade för en liten stund sedan med sonen som satt på bussen på väg till Jönköping och de hade 8 mil kvar och det fanns inte en snögnutta där nere,orättvist eller?

Sambon håller tappert på att försöka att skotta snö, Akon är med och hjälper till och är av den uppfattningen att snön ska minsann inte ligga i en hög utan den ska vara där den är,snöskoveln är ju jätteskoj att bita i och då blir ju också snön att ramla av, han tycker att han är skitsmart.

Sambon ser lite frustrerad ut, men får ju skylla sig själv då han ville ha med Akon. Undrar om han kommer att vara svettig när han kommer in, för snacka om att göra det svårt för sig :-) Men det är hans bekymmer, för själv ska jag stryka julgardinerna och få dem på plats.

See you soon .......................

PMS..............men det tycker inte sambon.....undrar varför he he .

Tänk att det är samma visa varenda månad, man blir grinig,godissugen och känner sig som en giganstisk medicinboll,och det konstiga är att varenda gång så kan man inte fatta varför man plötsligt blir så jävla grinig och för att inte tala om gråtmild, tårarna sprutar bara man ser någon som vinner 100m häck eller dylikt. Så säg mig om följande påståenden stämmer:

1. Du vill utan anledning drämma mjölkpaketet i huvudet på expediten snabbköpet.

2. Din mans näshår liknar två uthängande julgranar.

3. Brösten känns som två vattenmeloner med ledgångsreumatism.

4. Du är övertygad om att dina ungar måste ha blivit förväxlade med någon annans på BB.

5. Tårarna sprutar till konsumentmagasinet Plus.

6. Varuvagnens innehåll består till 95% av godis.

7. Håret ser ut som ett mellanting mellan uttjänt golvmopp och piasavaborst.

SUCK..........................

Vill meddela att fortsättning på "En liten saga om" kommer nästa vecka :-)

Måste ju hålla nyfikenheten vid liv :-)

Nu tänkte jag skriva om vad som kommer att bli årets juklapp enligt HUI (AB Handelns Utredningsinstitut), förutom pruttkuddar och raketstövlar förstås. Enligt dem så kommer årets decemberförsäljning att spränga 60miljardersvallen och landa på 62miljarder, en ökning med drygt 4miljarder från ifjol,det är helt ofattbara summor. Och de har även utsett att årets julklapp blir GPS mottagaren. Det är lite skoj att läsa vad de har utsett till årets julklapp genom åren.

1988 Bakmaskinen

1989 Videokameran

1990 Woken

1991 CD-spelaren

1992 Tv-spelet

1993 En doft (parfym)

1994 Mobiltelefonen

1995 CD-skivan

1996 Internetpaketet

1997 Det elektroniska husdjuret

1998 Dataspelet

1999 Boken

2000 DVD-spelaren

2001 Verktyget

2002 Kokboken

2003 Mössan

2004 Den platta tv:n

2005 Ett pokerset

2006 Ljudboken

2007 GPS mottagaren

Men då jag surfade runt så hittade jag en annan idé om vad årets julklapp kan bli, och det var en julklapp för dig med glömska familjemedlemmar som brukar skriva påminnelselappar till barnen eller sambon om ditt och datt.

Tro det eller ej, men det är en brödrost som gör att ingen glömmer någonting någonsin. Meddelandet förs fram på det mest delikata viset: på frukostmackan.Och du behöver inte ens skriva något själv, det fixar rosten-den bränner in ditt meddelande :-) Kan det vara nåt tror ni?

en liten ”tösabit” som såg dagens ljus för massor av år sedan.”Tösabiten” hade bråttom värre att se världen utanför sitt trygga hölje och när hon väl fick som hon ville gav hon till ett tjut som kunde ha väckt de döda,yieehaaaaa kom det ur denna lilla mun,äntligen är jag här.Liten var hon också, faktiskt nästan så liten att hon kunde ha stoppats ner i bröstfickan på faderns skjorta. Hon hade också en kolsvart kallufs som spretade åt alla håll och den var så pass lång att det gick att sätta upp den i en rosa rosett mitt på hennes lilla huvud. Faktum är att alla reagerade på att hon var så pytteliten och så klart även farbror doktorn som hade ett allvarligt samtal med hennes föräldrar angående hennes litenhet. Han talade om för dem att hon med största sannolikhet skulle bli väldigt kortvuxen och att de skulle behöva att komma på många undersökningar i framtiden för att utröna vad felet var.Så klart att hennes föräldrar blev ifrån sig av oro av detta besked.

”Tösabiten” tog dock detta med ro och fann sig till rätta i sin rosa rosett och sin lilla rosa stickade kofta med tillhörande byxa och mössa som var gjorda med kärlek av moster Ebba. Väl hemma i stugan så vart det slut på lugnet då ”tösabiten” minsann talade om för sina bröder att nu var hon där och skulle också stanna för ett bra tag framöver. Undra om den ena brodern då förstod vad som skulle vänta honom då ”tösabiten” blev äldre.

 Fortsättning följer.....................

att bli som honom................ ha ha

Segt var det då jag vaknade vid halvåtta snåret imorse,en viss Robbie höll ju mig och "Hillbergskan" vaken till 03.30 På slutet stod mina ögon i kors och jag tyckte att han sjöng samma låt om och om igen he he.

Men attans trevligt hade vi iaf, god mat,vin m.m och det är ju huvudsaken.

Gårdagen var lika skoj som alltid,  när "Hillbergskan" och jag anlände till "Klacken" en 10 minuter sent så hade Madde,Henke,Carro & Manne redan fixat upp elden för korvgrillning. Camilla, Filip & Bentley dök också upp.

De små illbattingarna hade lite svårt för kontaktövningarna, koncentrationsförmågan var helt enkelt inte på topp igår, men de är ju bara "barn" än så länge och dessa perioder kommer att dyka upp titt som tätt.

De är ju mitt uppe i att upptäcka världen som mest.

Så de fick busa av sig med Quta en sväng och sedan med lekfarbror Bentley, som ser ut att sväva på moln då han får vara "the leader of the pack", han är helt suverän som lekfarbror. Det enda som var en aningens enerverande var att de 3 terroristerna sprang konstant skällandes efter,bredvid,bakom,framför Bentley som till slut vart lite irriterad och jag förstår honom fullkomligt,stackarn har väl fått tinnitus, så jag hoppas att ni har drulleförsäkring :-)

Vi får väl se på lördag i Smedjebacken om han är lomhörd då Camilla ska tävla med honom.

Efter "the packs" bus, så tyckte Manne att det var dags för grillning av Denniskorv, och jisse namn vad denna kille kan äta, sätt en röd slips på honom och vips är han en termometer :-) för vart tar maten vägen, grabben är ju slim....

Mätt vart han iaf........eller rättare sagt så tog korven slut ha ha (skämtar)

Glögg (alkoholfri) hade "Hillbergskan" med sig och det satt fint efter korven med lite varm dryck i strupen. Tackar och bockar för korv,glögg och fikabröd......bock bock.

Nu var det dags igen för att ta ut jyckarna och denna gång så gick kontaktövningarna riktigt bra.Kan säga att de imponerade på "stormamma".

Tränade även sitt stanna kvar och det var en fröjd att skåda :-)

Sen var det dags för inkallning, Henke och Cody började och det var helt super,Henke kommenderar sitt stanna kvar, går ut, kallar in ,Cody springer till husse och går runt och sätter sig fot på hans vänstra sida. "Stormamma" ryser av stolthet. Sen är det Cayenne's tur, Brittis gör samma sak som Henke, men Cayenne blir lite förvirrad och springer till mig och Quta.

Så jag lämnar över Quta till Madde som jag har fullt förtroende för att hon kan hålla i en hund :-) går till Brittis och ställer mig vid Cayenne,Brittis kommenderar sitt stanna kvar och går ut. Och vad händer då...JO Quta kommer som tok till mig , hmm var ju helt säker på att jag bad Madde att hålla i henne......ha ha. Bara att gå dit med Quta igen, behöver ju inget störande moment just nu , så på det igen...inkallning med Cayenne, och tro det eller ej...Quta kommer igen........suck.

Så på det igen, fick ta det några gånger men till slut gick det upp för Cayenne att hon skulle till Brittis.....så det vart ett bra slut :-) skam den som ger sig.

Sen var det "lill bitchen's" tur och det gick gallant, snabb som en iller till Manne och gick runt och satt sig fot. Carro stod som publik idag då Chelsea hade bestämt sig för att husse är bäst i skrivande stund.

Men jag undrar ju om det kan bero på att hon får en massa godsaker såsom köttbullar odyl av honom ( i smyg) vi får väl se hur framtiden ter sig.

Camilla körd igenom 1:an och allt gick super tills de kom till inkallningen, då han tog på kuten förbi Camilla och  upp för den giganstiska flishögen och sen var han borta. Det var ju något som var mer intressant på andra sidan, lillhusse Filip var ju där, och så klart lär han ju hålla koll på "flocken".

Men samma sak där, på det igen och tredje gången gillt vart det även där.

På tal om lillhusse Filip (Fille) 5 år,han tyckte det var så trevligt i "Klacken" , trivdes visst med oss vuxna hade han informerat sin mamma om. Denna lilla grabb kan få vem som helst att brista ut i gapskratt, kommentarerna är ju bara så där spontana som de kan vara då de kommer ur ett barns mun.

Det sista Filip frågade mig innan de åkte hem, var om jag ville med och träffa tomten som var på besök i Björbo för att dela ut godispåsar, Filip sa att jag säkert skulle få en, men snäll som jag är så sa jag till Filip att han kunde ta min godispåse också, och gissa om han sken som en sol :-)

Säger bara en sak Fille-det är killen det.Snäll och omtänksam som få.

Just ja, glömde ju en sak, jag frågade honom vad han önskade sig i julklapp. Svaret var följande: Radiostyrd båt, raketstövlar och en PRUTTKUDDE ha ha var på Camilla sa rått men hjärtligt - du behöver väl ingen pruttkudde, du har ju pappa....ha ha. Nu förstår jag vem han har ärvt sin "fyndighet" av :-)

Som avslut lekte vi "kuddleken" , först ut var de tre terroristerna, och gissa om de tyckte det var skoj att jaga "kudden" . Sen fick Manne hålla i "kuddsnöret" och springa så fort benen bar honom med Quta i hälarna,det slutade i en präktig vurpa så snön yrde. Quta vart nöjd då hon fick tag i "kudden" och då Manne låg i snön och kravlade....ha ha.

Kola fick Henke ta sig an , han sprang och sprang och smack så tog hon "kudden" och som vanligt så var det hennes för evigt....tyckte iaf hon.

Skoj hade de iaf, både folk och fä. Så nu sa de tre terroristerna att de minsann önskade sig en "kudde" i juklapp så det så.

Vi avslutade vid halv fyra snåret, kan säga att alla var nöjda och glada.

Och speciellt de som skulle hem till en varm bastu.............och tro då inte att det var jag och "Hillbergskan" närå, vi fick minsann nöja oss med en helvetes massa stearinljus........ha ha.

Tack och hej leverpastej......