"Tösabiten" växte och växte, så inte behövde de vara oroliga för att det var något fel på henne. Nu när hon hade blivit 4 år så hade de flyttat till ett ställe där det luktade vedervärdigt illa, granne med en stor massafabrik. Hur i hela friden kan man välja att flytta till ett sånt ställe.Tänk om luktsinnet skulle bli helt fördärvat eller tänk om lukten skulle bita sig fast i "Tösabiten" för att alltid finnas där, hujeda mig tänkte hon förtvivlat.

Men faktiskt så märkte man till slut inte av denna stank som kom ur dessa enorma skorstenar, helt enkelt så vänjde man sig.

Men det var en sak som "Tösabiten" aldrig vänjde sig vid och det var grannfruns sköldpadda, hon var helt skräckslagen för denna "sak". "Tösabitens" mamma skulle givetvis envisas med att ofta gå dit och dricka kaffe med kaka, och naturligtvis måste då "Tösabiten" alltid följa med, och jag kan säga att det var inte ALLS det minsta populärt.Hon var komplett skräckslagen och klättrade alltid upp antingen på köksbänken eller stod i soffan så att denna attans sköldpadda ej fick en chans att komma i närheten. Vad "Tösabiten" inte visste var att dessa "saker" inte är så snabba direkt och hon kunde med lätthet ha sprungit ifrån den. Men hon var som sagt var endast 4 år och hade ju aldrig sett något hemskare i hela sitt liv. Hennes familj hade ju bara roligt åt henne och tyckte att hon var fjompig. Tänk att de kunde ta så himla lätt på detta, de kunde ju ha förklarat istället att detta odjur var helt ofarligt men icke då.

Men "Tösabiten" har även roliga minnen sedan tiden vid den stinkande massafabriken. Ta den gången hon smet iväg till affären trampandes på sin lilla trehjuling och med den lilla gula sammets portmonnän i fickan med några mynt. Hon tog en stor kundvagn som nästan var högre än henne, var lite kämpigt att skjuta den farmför sig, men envis som hon var så gick det också till slut. Hon plockade i de saker hon tyckte var nödvändiga såsom vetemjöl,socker,bröd,mjölk,kakor etc och då hon kom fram till charkuteri disken så sa hon till om att hon minsann ville ha 4 "konletter" och det fick hon också. När hon kom fram till kassan med nästan hela kundvagnen full så fick hon syn på nylonstrumpbyxor och sa till kassörskan att sådana ville hon ha varpå denne frågade vilken storlek,"Tösabiten" svarade - det spelar ingen roll. Nu var det ju så att personalen hade ringt hem efter hennes mamma, men de hade låtit henne hållas då de tyckte att det var en frisk fläkt i vardagen då "Tösabiten" kom in i affären med en bestämd blick som sa att här skulle det handlas. De hade ju frågat henne om hon var dit skickad av sin mamma, nej hade hon svarat. Hon hade bara sagt att de hade minsann ingen mat hemma, iaf som hon tyckte om.

Och fler upptåg skulle det allt bli.

Fortsättning följer..........................

Sitter nu här igen stirrandes på dataskärmen och funderar på vad jag ska skriva om. Snön faller ymmningt utanför fönstret och den ligger på marken som ett bomullstäcke.Talade för en liten stund sedan med sonen som satt på bussen på väg till Jönköping och de hade 8 mil kvar och det fanns inte en snögnutta där nere,orättvist eller?

Sambon håller tappert på att försöka att skotta snö, Akon är med och hjälper till och är av den uppfattningen att snön ska minsann inte ligga i en hög utan den ska vara där den är,snöskoveln är ju jätteskoj att bita i och då blir ju också snön att ramla av, han tycker att han är skitsmart.

Sambon ser lite frustrerad ut, men får ju skylla sig själv då han ville ha med Akon. Undrar om han kommer att vara svettig när han kommer in, för snacka om att göra det svårt för sig :-) Men det är hans bekymmer, för själv ska jag stryka julgardinerna och få dem på plats.

See you soon .......................